jag läste någonstans att hemma är en känsla. det är inte vart du är född eller vart din familj bor eller vart dina vänner bor. det är känsla du får när du har hamnat rätt. och jag känner verkligen att jag har hamnat rätt här. 

när vi nu har smygit in i månad nummer 10 och hemlängtan ej har infunnit sig börjar jag sakta och säkert förstå varför den ej varit här och hälsat på. det är ju ganska svårt att längta till något när man redan är där. 

för 2 dagar sen fick jag en galen panik attack. satt i bilen och började inse att om jag inte hade förlängt hade jag åkt hem inom 3 månader. yes jag fick panik för något som inte ens kommer hända! 

hemma är här. där jag trivs allra bäst